NohidingPublish

I Marian Keyes bok Sushi för nybörjare möter vi tre vitt skilda kvinnor, på olika strapatser i livet, olika syn på livet och med olika problem. Framförallt, det går inte vara mer olika varandra än vad dessa är. 

Ashling är en fröken fiffig och har i sin handväska med sig saker för alla eventualiteter. Hennes skräck är att bli som sin mamma och har sedan barnsben haft ett behov av att ta hand om alla och kunna fixa allt.

Clodagh lever det perfekta livet, med den perfekta mannen och har två små barn. Men det är inte tillräckligt, hon startar en ogenomtänkt jakt för att återfå spänning i sitt liv.

Lisa har efter en omtumlande ungdom fått jobb som chefredaktör på en av de stora tidningarna i London och har siktet inställt på en befordran till New York. Plötsligt blir hon istället ivägskickad till Dublin. I hennes mening ligger Dublin i världens periferi och blir tvungen att bygga upp ett helt nytt liv.

Marian Keyes skriver med en kvinnlig humor och pockar på skratt genom vissa delar av boken och trots bokens brister är den på det stora hela hyfsat underhållande.

"Kroppen förändrades och hon slogs av märkliga, ibland skamliga begär. Som att vilja sitta ensam hemma en lördagskväll med en videofilm och ett paket Ben & Jerry- glass som enda sällskap. 
- Du kommer aldrig hitta en kille om du inte går ut, klagade Joy med jämna mellanrum. 
- Jag går visst ut. Förresten har jag Ben & Jerry. De är de enda männen jag behöver, sa Ashling"

En av bristerna är att titeln på boken "Sushi från nybörjare" som inte verkar ha någon förankring i boken. Inte förrän s. 349 då det för första gången dyker upp en anspelning på sushi. Min tanke är att sushi för nybörjare inte syftar på att äta sushi utan är en metafor för att testa på nya saker som alla tre huvudkaraktärerna gör. När man ser det på så vis förvandlas titeln från en brist till något av det bästa med boken.

Slutet av boken, är tvetydigt, tidigare har Marianne Keyes gestaltat allt på ett nästan övertydligt vis, det förkastar hon i slutet. Slutet känns ihop slängt för att det ska vara där och sidorna hon fått på sig tog slut. Därmed känns slutet torftigt och inte alls lika genomtänkt som resten av boken. Det verkar nästan som att hon visste hur hon ville ha slutet, men inte hur hon skulle ta sig dit.

Betyg: 5/10

                                                                                                                                        Nohiding Publish 

                                                                                                                                          - Emelie Kempe

Arvet är den tredje delen i Tamara McKinleys serie som handlar om de första nybyggarna i Australien. I tredje boken får vi följa tredje och fjärde generationen nybyggare i guldruscher, kärlek, svek, släktfejder och mörka hemligheter.

Arvet är inte tillfullo en fristående bok utan bygger på de tidigare, Landet bortom haven och De modigas rike, vilka jag rekommenderar att läsa först för att förstå Arvet. Om ni inte läst de tidigare kommer inga spoilers att finnas in denna recension.

Under bokens gång följs flera karaktärers livsöde, Hina från Tahiti, de unga flickorna Jessie och Ruby som får ta större ansvar än deras ålder, aborginen Kumali och många många fler.

"Kumali visste att de vita inte kunde se henne inne bland träden. Hon höll sig i skuggorna medan hon iakttog deras märkliga förehavanden på floden."

Ruby är 19 år och är nygift med James. Tillsammans med straffångar och aborginer ger de sig ut på en lång vandring för att bryta egen mark och uppleva samma nybyggaranda som deras förfäder. Knappt hinner de fram till deras mark innan saker börja gå på tok och James är inte den som Ruby trodde.

Jessie är 19 och nybliven skolfröken. Utan att veta särskilt mycket om sin arbetsplats eller Australien lämnar hon sitt hem i England för en ogästvänlig miljö med många varma människor. Inom sig hoppas hon även på att finna kärleken, fastän hennes arbetsgivare, prästen verkar ha helt andra planer.

Karaktärerenas levnadsöden gestaltas till perfektion av Tamara McKinley. Med hennes visuella vis att skriva väcker hon läsarens intresse och gör det precis omöjligt att släppa ifrån sig boken. När den sista sidan är läst lämnar boken ett arv. Ett arv om hur den tidiga koloniala tiden var i 1800-talets Australien. Arvet innefattar även ett litterärt arv. Hittills är det få författare som skriver lika bildligt och visuellt som Tamara McKinley, och av dessa anser jag henne vara den främsta, det är hennes lätterära arv till världen.

Betyg: 8/10

 

De som trodde att allt skulle bli frid och fröjd efter slutet av Hungerspelen får snabbt tänka om. I fortsättningen Fatta Eld av Suzanne Collins ställs den verklighet de lever i på ända och de spelregler livet i Panem en gång haft skrivs om.

Ingen går säker och allt är en risk. Revolten ligger och vibrerar under ytan efter att Katniss och Peeta trotsade regimen i slutet av Hungerspelen. Den blodtörstande presidenten kräver att Katniss och Peeta ska visa deras starka kärlek och motbevisa att deras agerande inte hade något med en revolt att göra, utan enbart sann kärlek.

Lika som i Hungerspelen beskriver Suzanne Collins miljön med bravur och det är få saker som en läsare saknar. Hennes litterella förmåga att berätta historien ifrån Katniss perspektiv är enastående och känslan av att få följa med i hennes innersta tankar och resonemang värdesätts som läsare. I början av boken var det däremot något som saknades, mitt problem har varit att sätta fingret på exakt vad det var. Nu i efterhand tror jag det var gestaltandet av äkta känslor som saknades och jag hoppas innerligt att det finns mer av den varan i den sista delen : Revolt.

"Är jag så gott som död?

Jag kan verkligen inte säga emot.

Faktum är att det är en kamp att tänka rationellt"  - Katniss Everdeen.

Kommer de lyckas och kommer historien få ett lyckligt slut? 

Det är med spänning jag ser fram emot fortsättningen.

Betyg 8/10  

Vad händer egentligen när en person inte finns längre?
Förändringen som sker när en välkänd, respekterad och omtyckt man plötsligt dör och lämnar ett hål både i hemmet och i samhället. Det är vad den tomma stolen av J.K. Rowling handlar om.

Hur mycket jag än är fascinerad av hennes sätt att skriva är inte det här en händelserik bok. Det är som hon till kontrast till Harry Potter (som man kanske inte ska jämföra utan bedöma boken på egna meriter) vill göra en bok som är totala motsatsen. Och det tycker jag verkligen att hon lyckas med.

Om du vill ha en händelserikt läsupplevelse är inte det här boken för dig. En stor del av boken går ut på att introducera miljöer och karaktärer. Det gör att man inte får någon blick över helheten förrän några hundra sidor in, eller ett antal hundra sidor. Allt är så till den grad beskrivet att även om det inte är några omkullkastande händelser så får man verkligen en show i litterärt beskrivna miljöer.

Och mot slutet verkar hon inte kunna stå emot längre och hennes otroligt spännande berättarteknik lysa igenom och man går helt upp i boken. 
Till slutet.

Med den här boken skapar hon ett nytt litterärt fack för jag kan ärligt inte säga att jag läst en liknande bok. Möjligtvis lite liknande den gamla klassikern Wuthering Heights. Men bortsett från kärleks historian och bara sett på miljö och personbeskrivningarna.

Det finns mycket att säga om den tomma stolen men den är definitivt en litterär upplevelse. Den förmedla en verklighet som vissa lever. Huruvida den är bra och värd att läsa?

Betyg: 5/10