Vad har sushi med saken att göra?
Kategori: Recensioner
I Marian Keyes bok Sushi för nybörjare möter vi tre vitt skilda kvinnor, på olika strapatser i livet, olika syn på livet och med olika problem. Framförallt, det går inte vara mer olika varandra än vad dessa är.
Ashling är en fröken fiffig och har i sin handväska med sig saker för alla eventualiteter. Hennes skräck är att bli som sin mamma och har sedan barnsben haft ett behov av att ta hand om alla och kunna fixa allt.
Clodagh lever det perfekta livet, med den perfekta mannen och har två små barn. Men det är inte tillräckligt, hon startar en ogenomtänkt jakt för att återfå spänning i sitt liv.
Lisa har efter en omtumlande ungdom fått jobb som chefredaktör på en av de stora tidningarna i London och har siktet inställt på en befordran till New York. Plötsligt blir hon istället ivägskickad till Dublin. I hennes mening ligger Dublin i världens periferi och blir tvungen att bygga upp ett helt nytt liv.
Marian Keyes skriver med en kvinnlig humor och pockar på skratt genom vissa delar av boken och trots bokens brister är den på det stora hela hyfsat underhållande.
"Kroppen förändrades och hon slogs av märkliga, ibland skamliga begär. Som att vilja sitta ensam hemma en lördagskväll med en videofilm och ett paket Ben & Jerry- glass som enda sällskap.
- Du kommer aldrig hitta en kille om du inte går ut, klagade Joy med jämna mellanrum.
- Jag går visst ut. Förresten har jag Ben & Jerry. De är de enda männen jag behöver, sa Ashling"
En av bristerna är att titeln på boken "Sushi från nybörjare" som inte verkar ha någon förankring i boken. Inte förrän s. 349 då det för första gången dyker upp en anspelning på sushi. Min tanke är att sushi för nybörjare inte syftar på att äta sushi utan är en metafor för att testa på nya saker som alla tre huvudkaraktärerna gör. När man ser det på så vis förvandlas titeln från en brist till något av det bästa med boken.
Slutet av boken, är tvetydigt, tidigare har Marianne Keyes gestaltat allt på ett nästan övertydligt vis, det förkastar hon i slutet. Slutet känns ihop slängt för att det ska vara där och sidorna hon fått på sig tog slut. Därmed känns slutet torftigt och inte alls lika genomtänkt som resten av boken. Det verkar nästan som att hon visste hur hon ville ha slutet, men inte hur hon skulle ta sig dit.
Betyg: 5/10
Nohiding Publish
- Emelie Kempe
